Dutch Post-Impressionist Painter, 1853-1890 Vincent Willem van Gogh (30 March 1853 ?C 29 July 1890) was a Dutch Post-Impressionist artist. Some of his paintings are now among the world's best known, most popular and expensive works of art. Van Gogh spent his early adult life working for a firm of art dealers. After a brief spell as a teacher, he became a missionary worker in a very poor mining region. He did not embark upon a career as an artist until 1880. Initially, Van Gogh worked only with sombre colours, until he encountered Impressionism and Neo-Impressionism in Paris. He incorporated their brighter colours and style of painting into a uniquely recognizable style, which was fully developed during the time he spent at Arles, France. He produced more than 2,000 works, including around 900 paintings and 1,100 drawings and sketches, during the last ten years of his life. Most of his best-known works were produced in the final two years of his life, during which time he cut off part of his left ear following a breakdown in his friendship with Paul Gauguin. After this he suffered recurrent bouts of mental illness, which led to his suicide. The central figure in Van Gogh's life was his brother Theo, who continually and selflessly provided financial support. Their lifelong friendship is documented in numerous letters they exchanged from August 1872 onwards. Van Gogh is a pioneer of what came to be known as Expressionism. He had an enormous influence on 20th century art, especially on the Fauves and German Expressionists.  Related Paintings of Vincent Van Gogh :. | Young Girl Standing against a Background of Wheat (nn04) | The Iris (nn04) | Still Life with Bottle, Lemons and Oranges | Seascape at Saintes-Maries (nn04) | The Garden of the Rectory at Nuenen |
Related Artists:
Kiprensky, Orest
Russian Painter, 1782-1836 Russian painter and draughtsman. The leading Russian portrait painter of the Romantic period, he was the illegitimate son of the landowner A. D'yakonov and was adopted by his serf, Adam Shval'b and granted his freedom at birth. His surname is unconnected with that of either his real or his adoptive father, and its origin is uncertain. In 1798 he was sent to the St Petersburg Academy of Arts, eventually studying history painting under Gabriel-Francois Doyen and Grigory Ugryumov. In 1805 he received an important gold medal for his painting Dmitry Donskoy on the Field of Kulikovo (St Petersburg, Rus. Mus.) and won the right to travel to Italy on a scholarship. He did not, however, do so immediately, because of the tense political situation in Europe. Kiprensky's history painting was in keeping with the patriotic mood of Russian society during the years of the war against Napoleon.
eduard hanslick
German music critic, aesthetician and pioneer of musical appreciation. He studied music with Tom??šek and read law at Prague University, writing his earliest essays for the Prague journal Ost und West and for the Wiener Musikzeitung, the Sonntagsblätter and the Wiener Zeitung. From 1849 to 1861 he was a civil servant, chiefly for the ministry of culture, meanwhile writing for the Presse, publishing his important book Vom Musikalisch-Schönen (1854) and lecturing on music appreciation at Vienna University, becoming full professor in 1870. He was also active as a musical emissary and helped promote the standardization of musical pitch. Among his long-standing friends were Brahms and the philosopher Robert Zimmermann. Though his aesthetic enshrined the classical ideals of orderliness and formal perfection, his interests were limited to the music of his own time.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.